Det är som ett hårt slag i magen, men jag vet att det jag valde att göra var och är det enda rätta. Om jag inte gjort detta beslut hade jag iof inte gått och brutit min rygg, men då hade jag aldrig kunnat släppa det. Man märker inte hur mycket man saknar något förrän det är borta. Nu är det jag som är besökaren när jag kommer, känns helt fel då allt detta varit mitt... :(

Men jag är jätte glad över att jag hittat någon som tar över och tar hand om min lilla pärla!