Jag hatar att det ska vara så jävla kallt i skolan så fort det blir lite kallare utomhus! åkte från skolan med 3 bussen och åkte ut till Simona direkt när jag kom hem.

började med att lastträna Simona och det har ju gått bättre. hon var rent ut sagt förjävligt stoig! hon är krånglig att lasta därför vi tränar. vi lastar henne ungefär en gång i veckan. vi har provat att göra det oftare men då har hon bara blivit värre då hon blir så uttråkad och då stänger hon bara av. men de senaste gångerna när vi provat den nya metoden så har det gått hyffsat bra. det har iaf avslutats med att hela hon varit inne, sått lugnt och sen har vi backat ut henne. Idag hade vi flyttat mellanväggen lite så det var lite smalare och hon tänkte absolut inte gå in. när hon väl gått in med frambenen så var hon lika snabbt nere på backen igen... Vi gjorde så att en höll i en lina bakom för det har v ialltid haft och det hindrar henne lite från att backa (i vissa fall) men tillslut blev hon så förjävlig att hon kastade sig ut och reste sig på bakbenen för att komma undan. efter 1,5 timmar gav hon upp och gick slutligen in och stod lugnt tills jag backade ut henne. men att hon ska vara så jävla envis! hon vet att vi inte ger oss så varför hålla på som en idiot? hon är ju inte skraj, bara jävligt envis om att hon minsann inte ska gå in i den där transporten... ibland undrar jag vrf jag gillar ston så mycket, de är ju så jävla envisa, har en stor egen vilja och kan verkligen vara en stor bitch!

gammal bild


Klockan hade nu hunnit bli 6 och vi gjorde iordning hästarna för att rida ett pass på banan. säger bara WOW VILKEN HÄST! något hände, antingen så knäckte hon till något när hon kastade sig och reste sig och höll på, eller så skämdes hon så mycket att hon verkligen ville vara till lags eller något helt annat, men hon har ALDRIG varit så. har aldrig ridit en häst som var så mjuk som hon var idag! jag hade absolut ingenting i handen, och då skämtar jag inte. behövde inte änns ha ett stöd på tyglarna, hon gick fint och trampade under sig jätte bra bara av att jag drev med skänklarna och sätet. i vanliga fall, i alla gångarter, måste jag har ett bra stöd på tyglarna och jobba mycket mer för att få henne lyhörd.

gjorde skänkelvikningar, övergångar och allt möjligt och hon bara flöt fram, slog sig inte fri en ändå gång. kändes som om jag skulle kunna göra vad som helst och hon skulle göra det galant. tog även lite galopp som jag ALLTID får hålla mycket i yttertygeln och driva men samtidigt sitta tillbaka med sätet för att lyckas hålla kvar henne. nu behövde jag inte änns ha stöd utan hon jobbade på med hela kroppen och gick i fin form. Vad har hänt? jag och eva var helt paff och jag njöt som bara den, då jag vet att det är en gång i livet upplevelse!