morgonen började med att jag gick ut med daisy på en kort runda vid 05.30, gick sedan och la mig igen för att sedan gå upp vid 10 för att ta ut henne igen. Precis när jag kommit ut på vägen så möter jag Mariann (grannnen, Alicias mamma, de som har mimmi). hon skulle gå och möta alicia och mimmi så vi hakade på. vi träffade dem och gick till enegårdens baksida där det är inhägnat för att låta dem leka. allt går jätte bra så vi släpper den och de rusar iväg. jag ståg på asfalten och tittar på marianne som försöker stänga ena grinden.

Det skulle jag inte ha gjort, helt oförberett kommer dasisy och mimmi bakifrån och springer in i mina ben med sån kraft att mina ben släpper marken och jag ramlar på övre delen av ryggen med en duns på asfalten. jag reste mig upp och trodde först att jag mådde bra förutom att det gjorde ont, tills jag skulle börja prata och säga att jag mår bra. då märker jag att jag inte kan andas. de frågar hur jag mår men kan inte svara utan tar istället upp händerna och då fattar de att jag inte får någon luft.

tog ett bra tag innan jag fick tillbaka luften igen. sen börjar det snurra i huvudet och andas försiktigt då det  gjorde ont i ryggen när jag tog in luft. känner att jag blir snurrig och allt blir suddigt. tillslut så ser jag bara vitt när jag tittar, skit obehagligt. satte mig ner mot staketet och mariann ringde 112 för att se vad hon skulle göra. de frågar om jag behöver en ambulans men det tyckte jag inte. de säger att om det blir det minsta värre igen så ska vi ringa ambulans direkt. Alicia tar hundarna och skyndar sig hem för att hämta bilen. Marianne stannar kvar med mig. sen blev det bättre så vi började gå hemåt...

gick hem till dem för att göra rent såret och vila mig, de ville inte att jag ksulle vara ensam då jag kan ha slagit itt huvudet. stannar där ett par timmar och sedan går jag hem och alicia hjälper mig att få hem daisy... när jag kom hem kom chocken och jag började störtböla, messade mamma om vad som hänt och vips så visste alla om det. de tyckte jag ksulle inte till akuten för att kolla så syrran kom och hämtade mig, men det var ingen fara, har troligtvis bara fått en hård smäll. om det skulle vara ngn spricka ngn stanns så skulle jag få jätte ont imorogn å då var det bara att åka in.

så nu kommer jag inte kunna rida på några dagar, typiskt eftersom det är nu hästarna ska igång! och daisy lär jag inte heller kunna gå ut med på ett tag så får se hur det löser sig... men jag lever iaf! :D

Ett stort grattis till er som orkade läsa hela texten!