Man brukar ju säga att man träffar en drömhäst i sitt liv, den rätta liksom. jag har redan träffat min, men han finns inte kvar längre. han var verkligen perfekt! egentligen var han inte en sån typ av häst som jag brukar tycka om, utan han var helt tvärtom. men det var hans personlighet som jag fastnade för och ångrar verkligen inte att jag fick chansen att lära känna honom. Om du aldrig hade blivit dålig så hade vi varit ute och svävat över hinder hela sommaren, det hade varit min bästa sommar någonsin! Men sedan kom dagen då det var dags att låta dig gå, den 24 maj 2010, det var dagen då du slapp ha ont mer. Hoppas att du kommer tillbaka till mig på ett eller annat sätt, vem vet vad som kan hända?

Jag älskar dig nu, då och föralltid!